Jag kände för att prata av mig lite. Ni kanske känner igen er när jag nämner det... Står framför spegel, hittar tusen tals fel. Det finns inget som ser bra ut, rund om magen, finnar, fettigt hår, fel hårfärg, stora lår, fet hy, torr hy, för smal, för fet, för kort, för lång, fel frisyr, kläderna stämmer inte. Allt är bara HELT JÄVLA FEL! Man ser inget vackert med sig själv och man börjar tycka synd om sig själv för att man är ful. Det spelar ingen roll om Andra säger "nej men du är smal" "fin du är" "hur kan du säga att du är fet, kolla mig!?". Vem bryr sig om att ni säger det, vi tar iallafall inte åt oss det. Det handlar inte om att andra ska tycka jag är vacker. Det handlar om att JAG ska tycka jag är vacker. Vi ser på andra och önskar att jag hade den personens hår, den andras näsa, hennes bröst, hans sixpack. Men inte tänker vi på att just i den stunden står någon och tänker precis så om just dig. Det går inte att tänka så för vi är för korkade, tragiskt... Men sant. Och varför tycka synd om dig, över att du är lite fet. Gör något åt det, spring, promenera, styrketräna, simma, hoppa hopprep, vad som helst! Du kan göra något åt det, bara du bestämmer dig för det. Sitt inte hemma och önska att du va hon. Gör något åt dig så kommer hon önska att hon va dig. Min motivation är inte alltid på topp, men att se sig själv i spegeln och vänder bort blicken för det jag ser är en fet tjej. Då jävlar blir det träna, träna, träna. //Lo